Jag brukar inte bry mig i politik... och jag brukar definitivt inte skriva om den. Men nu håller mina nerver på att ta slut med det här tjafset om Vasa Centralsjukhus. Så ikväll fick presidenten ett mail av mig... har på känn jag inte är den enda som mailat honom denna vecka :)
Hej!
Snälla hjälp oss att få behålla vasa Centralsjukhus som fulljour sjukhus.
Jag och min man kan finska men fast man talar finska varje dag på jobb mm så är det inte samma sak som att kunna finska termer i sjukhusvärlden.
År 2007 fick vi en dotter som föddes för tidigt. Vården började på Vasa Centralsjukhus men sedan blev hon flyttad till Tammerfors då de började misstänka någon form av medfödd kromosomavvikelse. Vi kördes till Tammerfors med ambulans och kom fram på kvällen. Där utfördes ett hjärtultra och togs snabbprover på trisomi. Sedan fick vi träffa en överläkare som inte kunde ett ord svenska. Där sitter man, har sitt livs värsta dag, ens barn kommer eventuellt bara att leva nån timme och samtidigt talar läkaren i sina fina termer och vi förstår ingenting. Läkaren beklagar att hon inte kan svenska och de försöker få tag på en tolk men det är midsommarhelg och ingen tolk finns att fås. Ingen i personalen kan svenska.
Vi sitter i en främmande stad, med främmande människor och ingen förstår oss. Klockan 23 försöker personalen desperat hitta ett hotellrum åt oss men inget ledigt rum får de tag på. Till slut flyttar personalen ut kaffekokaren i gången och så bäddar de ut en soffa i deras kafferum och där får vi tillbringa natten.
De gjorde allt de kunde i Tammerfors, de gjorde de verkligen. Men det enda man önskar en sådan här gång är att nån skall kunna förklara så man förstår och att man själv skall kunna ställa sina frågor.
Snälla, snälla låt oss behålla vårt tvåspråkiga sjukhus!!
Malin
